fragilelove.blogg.se

Michelle vet inte hur länge hon står på avstånd och endast kollar på honom. Granskar varenda rörelse han gör, orden som lämnar hans mun och hur de små smilgroparna kommer fram när han skrattar. Inom henne ekar kaos och känslor som är intrasslade i varandra. Michelle känner sig nästan illamående över att hon alldeles strax ska prata med honom. Att hon ska få ut sig något som hon hållIt inom sig så pass länge. Hon vet inte vilka tankar som far igenom mitt huvud men jag går emot Harry ändå.

Michelle lägger en hand på hans högra axel och han vänder sig om för att se vem det är. Ögonen lyser upp och glittrar nästan när hans ögon möter synen framför. "Congrats! You were phenomenal" Säger Michelle med ett leende och sträcker på sig för att krama om honom. Harry slår sina armar om henne och viskar ”Thank you so much and thank you for being here” i hennes öra. När hon väl släppt taget om honom tar hon ett djupt andetag innan och frågar försiktigt. "You're probaly busy but could i talk to you? Just for a moment" Michelles leende dör långsamt bort och hon ser hur han kollar fundersamt på henne. Pulsen stiger och hon försöker göra ett så avslappnat intryck som möjligt, men misslyckas stort.

Harry kollar sig runt i rummet innan han till sist vänder sig emot Michelle. "Are you alright?" Han är tveksam och rösten lugn. Hans ansiktsuttryck tyder på oro men hon nickar endast till svar, utan att vilja avslöja för mycket här, mitt bland alla. "Come on, let's go somewhere" Mumlar Harry och placerar sin hand över Michelles rygg för att leda henne bort ifrån all uppståndelse. Han ser hur kameror smattrar emot dem och hur Michelle kisar med ögonen för att undvika blixtarnas starka ljus i ögonen. Harry försöker diskret ställa sig i vägen för att skymma henne ifrån pressen och uppståndelsen omkring dem. Precis som han alltid hade gjort och alltid skulle göra, skydda henne.

_

Dem står på en bakgatan som är tom. Det är öde området bort känns det som fast de båda vet vilket drag som pågår väggarna in. Inga kameror, fans eller press existerar här ute - dem är alldeles ensamma. Harry stänger dörren in och vänder sig sedan emot Michelle som har blicken i marken. Det är mörkt utanför och en aning kyligt. Michelle drar armarna i sin kropp närmare sig för att hålla värmen inom henne. Armarna har fått gåshud och likaså de benen som endast täcks av ett par tunna tights. Harry rättar till skjortan på överkroppen innan han till sist kollar upp på henne.

"What's up?" Harry tar ett steg närmare henne men Michelle flyttar på sig långsamt. Hon börjar röra sig i cirklar och suckar för sig själv. "Something happend" Harry kollar frågande emot henne och försöker tolka de oklara signalerna hon sänder ut. Hans bröstkorg känns tung, som om han inväntar en negativ nyhet. "A few months ago, it was totally unexpected" Hon fortsätter och han hänger plötsligt inte med vad hon pratar om. Andningen ökar och han hör att hon är nervös, nästan skakig. Han vill gå fram och trösta henne men de signalerna hon ger tyder på det motsatta. "Michelle" Harrys avbryter henne. Hon stannar upp. "Breath" Får han ur sig och hon andas in och sedan ut.

Dem står stirrande emot varandra ett bra tag. Hon fokuserar på de mörka lockarna som han vägrar klippa av, hur han står lutade emot fasaden bakom dem och hur små rökmoln lämnar hans mun när han andas på grund av kylan. Fast det är kallt ute så känner hon inte av det. För hela hon är varm, nästan svettig av alla känslor som inom henne existerar.

Harry kollar mest tveksamt emot henne, förvirrad över vad som är så brådskande att säga. Det var få gånger Michelle blev upprörd, och ännu färre gånger hon agerade framför folk. Han började nästan bli orolig när han såg att något inte stod rätt till med henne. Men hur hon knappt kunde kasta en blick åt hans håll eller gå i närheten av honom gjorde honom allt mer förvirrad. Hade han gjort något fel?

Plötsligt stannar hon upp och blir stillastående. Ögonen är nu sorgsna och hon öppnar munnen för att till sist säga vad som tyngt hennes hjärta. Harry inväntar mest vad hon ska säga. Men han är så omedveten att så fort orden lämnat hennes mun kommer han krossas. Att endast ett par få stavelser skulle bryta han isär och något han aldrig kunnat föreställa sig skulle bli verklighet. För det hade inte spelat någon roll om det hon sa kom ifrån någon annan, men Harry älskade Michelle – och detta var hans största mardröm som blev verklig.

"I'm in love with Liam and we're" Hon pausar kort. "together" 

I samma sekund som Michelle säger det så stannar hela Harrys värld.

Det första som lämnar Harry är ett bisarrt skratt, inte av den lyckliga sorten. Michelle stirrar på honom rädd för vilken reaktion som skulle komma här näst. Men han säger inget utan istället kniper ihop ögonen och händerna borras ner i fickorna på byxorna. 

"You can't be for real" Han skriker nu, upprörd och högljutt. "For how long?" Orden ekar och Michelle riggar tillbaka över den plötsliga reaktionen. Han är rasande. Hon svarar inte och suckar samtidigt som hon närmar sig Harry. Hon vill lugna ner honom och förklara det hela men hennes försök till att få honom lugn misslyckas snabbt.

"For how long have you been screwing Liam behind my back?" Denna gång är Harry bestämd och Michelle stannar upp. Hon känner hur tårarna stiger till ögonen. Michelle harklar sig för att få fram ett svar utan att rösten ska brista. "It's not like that Harry, we aren't just screwing. I love him and he is important to me. I know this wasn't supposed to happen and i know you feel disappointed at me right know but just listen"

Men han lyssnar inte på vad hon har att säga utan allt han vill höra är hur längre. Hur länge han varit förälskad i någon som egentligen aldrig sett honom. För hur många gånger hade Harry inte haft Michelle i tankarna medan hon haft någon annan. Han hade älskat henne i över ett år, varenda dag under den tiden. Nu stod han här och fick se sitt hjärta krossas när Michelle kämpade innerligt för att han skulle förstå att hon älskade Liam. Han skulle inte brytt sig alls om vem som Liam dejtade men när det var Michelle, då brydde han sig fast han inte ens ville det.

"Three months, we celebrate our fourth month next week" Är orden som lämnar Michelles mun och Harry känner sig spyfärdig. Han mår illa av tanken. Det känns som om någon slår honom med riktigt fysisk smärta gång på gång. Att han haft känslor för någon så pass lång tid och vetat att känslor stod obesvarade så hade han inte gett upp. Men han skulle gett upp, för längesen.

"I can't belive the two of you” Han vänder ryggen åt och henne och går med raska steg mot ingången. Han behövde komma härifrån NU. Michelle kommer efter honom och tar tag i hans överarm för att få han att vända sig om. Tårarna har ännu en gång stigit till hennes ögon.

"Harry, nothing is going to change. I'm still the old me and i still want you in my life. Goddammit, We've been friends for two years. Are you going to let my relationship change that?" 

"I'm not the one who destroyed this friendship, you did. You ended us the same moment you got involved with Liam” Han röst är hård och ögonen tyder på fullt allvar.

”That's not fair” Säger Michelle snabbt tillbaka.

”Do you think this is fair to me? I don't, but you're too selfish to see it, aren't you? ” Harry går rakt emot ingången igen och hon är hack i häll med hans steg. "You know what, screw you-”Michelle är på väg att börja skrika ännu en gång emot Harry när hennes ögon möter någon annans.

Liam ser förvirrad ut över de höga tonerna och hårda orden som lämnar deras munnar. För aldrig någonsin hade någon av deras vänner vittnat att Michelle och Harry bråkat, aldrig. Hans blick flaxar mellan dem. 

"What's going on?" Liam greppar taget om Michelles hand när hon försöker tränga sig förbi honom. Hon stannar då upp och tar ett fast grepp om handen som omsluter hennes. Harry stannar upp någon meter ifrån dem och fnyser åt synen. Han stirrar på deras sammanflätade fingrar och det brister inom honom. Han vet inte om han är mer arg, sårad eller besviken längre. Det enda han vet är att de är få gånger han mått så dåligt. Allt han vill är att dem ska må lika dåligt som han.

 "Of all people i never thought you two would hurt me the most, we're in the same band for fuck sake, how could you get togheter with my bestfriend" Harrys aggression börjar nu istället gå ut emot Liam som ser lika förvånad ut över reaktionen som Michelles. "Mate, i'm sorry and i know this isn't fair to you but come on-"

"You seriously told him right know?" Allas uppmärksamhet riktas till Louis som även anslutit sig till samtalet. Ifrån att ha varit två är vårt bråk nu mellan de fyra. Han suckar och ger Michelle en menade blick. "Louis, back off" Liams röst är sammabitten och Louis stönar bara åt Liam och lämnar oss heller inte. Liam himlar med ögonen emot hans håll. 

Det var knappast svårt för Louis att lista ut vad som föregick. Michelle och Liam höll hand samt Harrys skrikande avslöjade antagligen vad dem argumenterade om. Det var inte så att Louis gissning var en lycklig chansning. Harrys uttryck förändras plötsligt när han kollar på Louis. Ögonen knips ihopp för någon sekund och läpparna smalnar. "Don't tell you also knew about this" Säger Harry ihop om att någon av hans vänner faktiskt inte gått honom bakom ryggen. 

 "I -" Louis försöker få fram några ord till ett försvar men det är förgäves. Harry skakar bara på huvudet emot dem och vänder sedan på klacken. Han kunde inte ens kolla på dem utan att må illa, utan att känna hjärtat brista och få svårt att få fram ord. 

"I'm out of here" Mumlar han för sig själv och fortsätter emot utgången. Men innan han rundar hörnet stannar han upp och kastar en blick över axeln. Michelle står med tårar i ögonen, med armarna i kors och en lätt rodnad över kinderna. Men bakom hennes står Liam med armarna om henne och med läpparna pressade emot hennes hjässa. Att se dem tillsammans var de som krossade han allra mest, att veta att dem var lyckliga. 

Harry ser hur Liams läppar rör sig och viskar antagligen något tröstande till henne, men hon ser inte lättad eller gladare ut alls. Istället faller en ensam tår ned för hennes kind och deras ögon möts. Michelles tårfyllda och Harrys sorgsna.

Michelle skulle aldrig bli kär i honom, medan han själv haft ögonen på henne ifrån första ögonkastet. Hon ville bara vara vänner, för hon hade Liam. Harry skulle aldrig bli tillräcklig för henne. Fast han tänkt tanken förut hade hoppet alltid funnits. Men idag tog hoppet slut.

Det är endast ett fåtal meter mellan dem. Han vet inte varför han säger det men ändå slinker det ut honom. Precis som det gjort första gången. "I've got you're back Gallagher" Får han till sist ur sig. Han tonläge tyder inte på någon form av aggression, utan mer ren sorg. Han låter dyster, besviken eller med andra ord helt enkelt förkrossad när han uttalar hennes efternamn. Han vill inte att om detta är sista gången de pratar på riktigt att hans ord ska varit hårda och sårande. 

Michelle reagerar direkt och pressar samman läpparna försiktigt. "See you around Styles" Säger hon tillbaka samtidigt som hon i tanken har deras första möte för två år sedan. Då de avslutade deras samtal på samma sätt som nu. Båda gångerna osäkra på om de någonsin skulle ses igen.

_

Michelle ligger vaken i dubbelsängen bredvid Liams sovande kropp. Hans tunga andetag och snarkningar ekar i sovrummet, men det är inget som hindrar henne ifrån att sova. Det som hindrar henne ifrån att sluta ögonen är Harrys skrik, sorgsna ögon och ord som fyller hennes huvud. Ångesten har nått varenda cell och tårarna svämmar ner längs kinderna ännu en gång. Hon hade förlorat sin bästavän och det fanns inget som kunde fixa skadan.

Michelle kryper närmare Liams varma kropp och lägger huvudet på hans bröstkorg. I en sovande rörelse lägger Liam armen om henne och hon smeker honom över överarmen. Det var inte såhär hon hade förväntat sig att kvällen skulle avslutas. Ögonen knips ihop ögonen snyftar så lågt hon kan, allt för att inte väcka Liam.

Harry granskar den sovande kroppen bredvid honom. Hennes dova andetag och de blonda hårsvallet som är utspritt över hennes axlar och den nakna ryggen. Harrys ögon är fokuserade vid formerna på tjejen, de slutna ögonen och läpparna som säras för att andas ut. Han känner sig fortfarande en aning berusad efter att ha hällt i sig drink efter drink på vägen hem. Just i den stunden hade det inte spelat någon jävla roll vem som såg han, han behövde vara någon annanstans.

Han behöver dämpa smärtan ifrån Michelle, han behöver en ersättning. En räddning. Något som kunde bota tankarna och de tomrummet som skapas inom honom så fort hennes namn dyker upp. Det var många gånger han hade försökt komma över henne. Allt ifrån dejta, till one night stands eller helt enkelt undvika Michelle. Men så fort hon dök upp i hans liv var det som att få en käftsmäll och han var tillbaka på ruta ett.

Han skämdes en aning att tjejen bredvid honom blivit hans hemsläpp, eller snarare att han endast kunde föreställa sig Michelle under hela tiden dem ja. Det var så pass att han inte ens ihåg hennes namn. Men han intalade sig om att med hemsläpp behövde man inte komma ihåg namn, det var hela grejen. Inga känslomässiga band, bara sex. Efter allt skulle hon vara borta imorgon och en ny tjej skulle behöva ta hennes plats. Detta fick bli hans räddning tills vidare.

Harry bestämde i det läget att han skulle dra hem så många tjejer tills Michelle inte nådde hans tankar. Tills han kunde kolla en blondin i ögonen utan att se likheter mellan dem. Han skulle ha så jävla mycket känslolöst sex till han inte kände några känslor igen till henne, någonsin.

Harry suckar och drar fingertopparna genom sina lockar och återvänder blicken upp emot taket.