fragilelove.blogg.se

2012

Med vingliga steg tar Michelle sig fram genom korridoren i lägenheten. Hon kan inte låta bli att flina åt den klumpiga synen som uppstår då hon klampar fram med de höga klackarna. Lägenheten festen är i är antingen enorm eller så rör hon sig i cirklar. Hon var heller inte säker på vilken av alternativen som var rätt efter en hel del shots, öl och drinkar under kvällen. Men med de två balkongerna hon sett, det enorma vardagsrummet och flertal dörrar till olika rum så var hon rätt säker på alternativ ett.

Var Michelle än går möts hon av berusade människor med plastmuggar fyllda med alkohol i handen. Det enda som hörs i öronen är skratt som ekar och högljudda röster som kämpar för att överrösta musiken. Benen är trötta efter en hel kväll dansandes och rösten känns hes efter att ha behövt skrika för att få fram några hörvänliga ord. Sist hon hade kollat på klockan hade den tickat över tolvslaget men denna fest verkar inte vara i närhet till att dö ut, snarare känns det som om den nyss börjat. Utanför fönstret syns den mörka natten som lyses upp av små ljusglimtar ifrån London intensiva nattliv.

Med osmidiga steg staplar sig Michelle fram samtidigt som hon söker sig med blicken i hopp om att en av dörrarna leder till ett badrum. Det flesta dörrarna har lås och ingen skiljer sig ifrån mängden. Vad hände med att sätta upp WC skyltar? Bästa iden i dessa tillfällen tänker Michelle för sig själv när hon tillsist stannar upp i slutet av korridoren. Helst vill hon undvika att behöva rycka i dörr efter dörr. Men med de korta tålamodet ger hon upp. Hon bestämmer sig för att chansa och tränger sig förbi ett par som pratar. Med en blick över axeln inser hon plötsligt hur resten av människorna dragit sig tillbaka till festens mittpunkt i vardagsrummet och hur lite folk de är runt om henne. Med ett fast grepp om ett handtag till dörren bredvid henne skjuter hon dörren och samtidigt som den öppnas upp formas hennes mun till ett stumt o.

”Oh shit! I'm so sorry, i didn't mean to-” Michelle stammar fram de sista orden samtidigt som hon försöker pressa på fler ursäkter, i hopp om att kunna rädda denna generade situationen. Dörren var till ett sovrum med en kille i, inte ett badrum. Hennes ansikte speglar nervositet och genuint lidande över hur hon gjort bort sig. Hon håller fortfarande ett fast grepp om dörrhandtaget till dörren. Den svalkande ölen i andra handen börjar hon tappa sitt grepp om och snabbt försöker hon samla sig.

När en lugnande känsla återupptas möts hon av helheten av bilden framför henne. Det första som fångar Michelles uppmärksamhet är ett par ögon som är intensiva och utstrålar en klargrön färg. Blicken är lugn och sansad och tilltalar henne mer än något gjort på hela kvällen. Killen som står framför henne må vara i 20års åldern och står i endast ett par vita Calvin Klien boxers och en ljusblå skjorta som täcker en del av överkroppen. Skjortans ljusa nyans av blå smälter perfekt in med de chokladbruna håret och lätt solkyssta kroppen. Den delen av magen som inte täcks av tyg visar på vältränad muskler. Hon inte låta bli att för någon sekund granska det svarta bläcket som på den släta framsidan av hans kropp som skapar tatueringar form av en betydligt stor fjäril. Hon rynkar pannan av den oväntade synen - vem tatuerar en enorm fjäril över större delen av magen?

”Do you see something you like?” Michelle hoppar nästan till av den oväntade kommentaren som lämnande killen framför henne, nästan som om hon glömt att personen framför henne var levande. Killen fokuserar på att knäppa de sista skjortknapparna över hans bringa innan han till sist möter hennes blick igen. Hon känner hur han granskar hennes ögon fyllda av nervositet, de blonda håret som lockat sig ner över axlarna och den svarta fodral klänningen som faller över hennes höfter och ner över låren.

Mörkbruna perfekta lockar sveps bort av hans högra hand men han släpper inte blicken ifrån henne, eller ska man kanske säga av henne. ”Guys with butterflies tattoos isn't really my type” Svarar Michelle till sist med ett leende efter några extra sekunder av granskade blickar som skådar henne ifrån topp till tå. Sovrummet består mest av en säng, en byrå och brett fönster där gardinerna är nerdragna.

”They usually say that, but at the end of the night they have changed their minds. Specially when they're screaming my name” Flinar han nöjt och gör en menade gest åt golvet. Ett par klarröda trosor med spets fångar hennes uppmärksamhet och inte långt därifrån ligger den sista biten till killens underdel, de mörkblåa jeansen ligger slarvigt slängda på golvet nästintill ett läderskärp. Hon gör en motbjudande minn emot dubbelsängen där man kan snabbt konstatera att en hel del verkar ha uppståt.

"I should probaly leave now” mumlar Michelle för sig själv. Man vill ju inte vara nummer 5 för kvällen precis tänker hon. Det skulle inte förvåna henne hur hög siffran än var för tjejer han fått i säng på en kväll, något säger henne att han var betydelsen av en casanova. Han hade iallafall utseendet för det och med dem flirtiga kommentarerna så var han hela paketet. Man behövde inte vara en expert på människor för att konstatera att han umgicks gärna med tjejer och var inte typen som tog ett nej. Hon skjuter igen dörren snabbt och pustar ut, generad över den stela och aning motbjudande situationen hon nyss behövt genomlida.

Nästa gång hon ska leta efter något, då frågor hon fan någon. Det är hon säker på.

Harry -

Hur hög musiken än är så fyller de genuint lyckliga skrattet rummet och Harry kan inte släppa ögonen ifrån henne. Med ett brett leende står den blonda tjejen han tidigare av misstag stött på och charmar hans vänner. Vad hon än säger så intresserar sig Niall och Liam för varenda ord som lämnar hennes mun. Det är som om man kan känna engagemanget och lyckan inom henne genom att bara granska henne prata.

Den lilla gruppen på tre personer brister plötsligt ut i skratt ännu en gång. Harry kan inte höra vad dem skrattar åt men något säger honom att han också skulle varit i hennes närvaro. Nästan så att han var avundsjuk på att hans vänner fått henne tillräckligt intresserad till att prata med dem. Tjejen höjer sin öl till munnen för att ta en klunk medan hon blickar ut över folkmassan runt omkring dem. Det tar henne någon sekund att konstatera hur Harry granskar henne, hon höjer frågande på ögonbrynet emot han och ger ett tydligt ansträngt leende emot hans riktning. Gesten säger att hon väntar på hur han ska sluta granska henne. Men han fortsätter ändå hålla kvar ögonen vid tjejen.

Det är som om han inte kan släppa blicken av de fylliga läpparna, glittrande ögonen och dragen som får henne att se enastående ut ifrån resten av människorna som omger henne. I näthinnan upprepar han hur hon skjutit upp dörren med en generad och smått chockad minn. Hur de där klara ögonen utstrålade så mycket självsäkerhet medan hon betraktade han. Harry kämpade verkligen att i sitt huvud kunna sätta ord på hur han kände. Men det var omöjligt att beskriva lysande känslan hon utstrålade.

Harry var inte helt nöjd med att deras första möte hade uppståt då han klätt på sig efter ett ligg. För sättet hon hade kollat på honom visade rätt tydligt att han absolut inte var hennes typ. Snarare var han i hennes ögon killen som gärna gick i säng med många, vilket han dock var. Men ett bättre första intryck än att fumla med skjortknapparna i boxers skadar aldrig. Men för att sammanställa det hela – hon var inte den slags tjejen som sa ja till killar som han. Hon utstrålade något helt annat, något Harry skulle göra allt för att känna. Den där känslan av att faktiskt vilja ha något som var riktigt, inte ytligt eller kortvarigt. Utan något tryggt och ja riktigt.

För såfort hon ens gått in i rummet var det som om hon inte var intresserad av det, av han. Hon var så annorlunda, på ett bra sätt. Ett sätt Harry aldrig riktigt upplevt för alla tjejer han velat ha, hade endast varit för en natt. Bara något tillgängligt och aldrig något som han velat uppelva permanent. Det glänste i ögonen på henne, hon utstårlade det så starkt och hon gav han en känsla ingen tjej tidigare gett han. 

Det var som om han ville faktiskt ha en chans med henne och få henne intresserad. Om det nu inte var så att han stått där halvt påklädd hade han antagligen charmat henne tills hon gett ifrån sig minsta intresse. Men den planen var krossad.

Harry tvingar sig svepa bort blicken och rikta uppmärksamheten mot något som kan distrahera han. Han lutar sig lätt tillbaka emot väggen bakom honom och sticker ner höger handen i sin jeansficka för att fiska upp mobilen. När fingret rör sig över hemknappen lyses displayen upp. Tre sms och två missade samtal, allt jobbrelaterat såklart. En lätt suck far ur han samtidigt som han överväger att svara på smsen. Som vanligt bestämmer han sig för att skjuta upp det i brist på intresse för något jobbrelaterat då klockan överstigit två.

Harry lägger ner mobilen och fokuserar blicken i golvet medan han går genom rummet emot dörren till balkongen får få lite luft. Hela lägenheten har brist på syre och det enda man känner är varm luft samt doften av alkohol. Han tappar uppmärksamheten på vart han går för någon sekund och plötsligt händer det något. 

En lätt duns återupptar hans uppmärksamhet och ovetande har han krockat in i någon. ”Shit-” får plötsligt personen framför han ur sig. Den ljusa stämman låter bekant och hans blick möter en förvirrad tjej, samma tjej. Hon håller för pannan och svär lågt för sig själv efter att antagligen fått en smäll av Harry. Han försöker be om ursäkt men lyckas inte få ut något ljud, inte för att hon heller verkade lyssna utan endast stod och radade upp svordomar för sig själv. 

Harry inser nu att vid krocken har hans hand automatisk fått ett grepp kring hennes höft för att fatta balans. I samma veva uppfattar tjejen nu att det som håller henne stadigt är inte de vinglande benen utan en hand som greppar henne. Hon tar bort handen ifrån den skakade punkten vid hennes panna och ska precis gå iväg ifrån han. Harry böjer sig då fram emot hennes öra med ett lekfullt leende på hans läppar. ”I knew you would change your mind, they always do” Viskar han med raspig röst.

Eftersom hon redan sett nästan allt av han denna kväll hade han inte mycket att förlora. Efter allt så hade hon fått honom att känna något och om dem nu hade en framtid så var det upp till bevis. Vafan, en kommentar kan ju inte skada. En oväntad respons uppstår. Tjejen hånler åt hans kommentar och flyttar diskret bort hans hand. Sedan placeras hennes graciösa hand på hans axel samtidigt som hon på tå ställer sig för att kunna nå hans öra. Harry är alldeles uppslukad över de blågröna ögonen som inramas av svarta tjocka ögonfransar, hennes fylliga läppar och hur det rycker i hennes mungipor. Han tänker inte ens längre känns det som utan fokuserar all hans uppmärksamhet åt henne. 

”I don't know if you're trying to charm me in bed or something, but if you are, you should give up. Because you will never get closer to me then this” Viskar hon mjukt samtidigt som ett brett leende leker på hennes läppar. Fan är det enda ordet som uppstår i Harrys huvud. Han kunde inte släppa ögonen av henne eller få ut ur huvudet hur hon spelade hårt emot honom. Det fick honom bara mer intresserad. Han känner hur det dunkar i bröstkorgen och hur det enda som uppstår i hans tankar är hur jävla snygg hon är. 

”Who are you and where have you been all my life?” Mumlar han i raspig röst tillbaka emot henne. Tjejen flinar emot honom och blinkar flirtigt med ögat emot honom. Hon drar fingertopparna genom de blonda hårsvallet och lämnar sedan hans sida. Harry släpper inte ögonen ifrån henne medan hon tar sig igenom den lilla folkmassan som omger dem. Hans läppar är sammanpressade samtidigt som han är alldeles paralyserad av hennes skönhet. Det gick inte att förklara det i riktiga ord men han har en känsla av att deras historia inte tar slut här.

Det gör den heller inte. 

Sådär ja! Del ett i denna novell är nu upplagd, funderar fortfarande på om att lägga in bilder/musik eller något liknande. Får se hur det blir med det men hoppas ni gillar det första kapitlet. Kram