fragilelove.blogg.se

 Två år. Hela två år har det gått sedan Harry satt sin bil och var alldeles paralyserad av Michelle. Hur lång tid det än har gått så kan han fortfarande komma ihåg det som gårdagen. Inte bara hur hon såg eller vad hon sa, utan mer känslan hon fick honom att känna. Så många gånger han hade under dessa 720 dagar upprepat stunden för sig själv - allt ifrån första ögonkastet till sista ordet. 

Men under dessa 720 dagar hade Michelle fått en annan plats i hans liv, en betydligt större än tjejen som han ivrigt flörtade med i hans minne. Hon hade mitt ifrån ingenstans kraschat in i hans hetsiga liv och vänt upp och ner på det. Harry Styles var inte typen som föll för tjejer, han var typen som tog hem dem och såg dem lämna på morgonen. Men fan vad han var kär i henne, helt jävla sinnessjukt förälskad. I hans nu bästa vän. 

 En bästa vän som inte visade intresse till att känna detsamma. 

 2014, Februari - Britaward 

 ”Where the fuck is she?” Mumlar Harry för sig själv. Mobilen i handen har han ett nästan för hårt grepp om samtidigt som stressen pumpar genom hans kropp. Stackars mobilen som är i närheten till att krossas medan han spanar ut över parkeringen utifrån bakdörren. Blicken är spänd och läpparna sammanpressade till ett rakt sträck. I bakgrunden ekar applåder inifrån den enorma lokalen och han hör hur någon på scenen pratar i mikrofon ut över rummet. Fast dörrarna är stängda in så är det svårt att missa den höga ljudnivån. Det är ju efter allt ett flertal hundra personer, om inte närmare ett tusen där inne.

 Alla högpresterande inom branschen befann sig här och sen han, ibland kunde han inte riktigt koppla hur han tagit sig så pass långt i sin karriär. Men istället för att applådera, kallprata med personen bredvid honom och invänta nästa person på scenen så stod han här vid bakdörren. Fem minuter innan han själv skulle möjligtvis ha uppmärksamheten riktad emot sig.

Han kan inte sluta kolla på klockan som tickar medan han svär för sig själv. Vart i hela världen är hon? Smsen var säkert ett trettiotal som han skickat och likaså med samtalen som alla blivit obesvarade, efter ett tag hade han gett upp. Det var ett flertal gånger han övervägt om en kidnappning skett eller om hon sumpat mobilen på vägen. För hur kunde lite extra pluggande inför en uppgift dra över på en timme? 1 timma och 5 minuter försenad var hon och hon visste hur viktigt det var för honom att hon var närvarande vid detta. 

Utanför på parkeringen vid bakdörren är de ödelagt men han vet mycket väl att framsidan omges av vakter, fans, bilar och annat som skulle tillge han uppmärksamhet. En uppmärksamhet han kan leva med 24 timmar om dygnet men inte just nu. 

Han behöver henne, hennes lugnande ord och blickar – vad som helst som kunde få hans ständigt stigande puls stabil. Harry hatade innerligt känslan av att vara beroende av folk, han ville ju efter allt vara så pass självständigt som möjligt. Men när det kom till Michelle så var det omöjligt att inte känna sig dragen. 

Harry hade aldrig varit nervös inför prisutdelningar utan tagit en förlust med en axelryckning. Inget pris den senaste tiden hade fått honom engagerad, den första britawarden med One Direction var väl mäktigt men efter det tog det stopp. Han kunde aldrig riktigt säga det högt för han insåg då hur otacksamt det lät, men det var sanningen. Såklart han var tacksam men det berörde inte på det sättet han ville.

Det var ofta han övervägde varför hela kändiskapet inte var så överväldigande längre eller varför han inte var lika insatt. Fansen älskade han, även att göra musik och spela upp den. Han tyckte om festerna, mycket. Möjligheterna han ständigt fick men sedan fanns det enda av som inte uppskattades på samma sätt. Det var det med priser, intervjuer och och första sidan på Daily Mail. Den uppmärksamheten var något Harry aldrig klickade med, men den hade blivit en stor del av hans liv. Det ingick ju i paketet och hanvar efter allt inte ensam. Harry hade ju sina bandmedlemmar, något han var innerligt tacksam över.

Men emot alla odds när det kom till priser så var det något annorlunda med det här. Av någon anledning kändes detta pris så otroligt viktigt, hans första pris som han själv blivit nominerad till. För årets skribent av låt. Hans alldeles egna nominering. Det var inte så att Harry hade tröttnat på rampljuset i gruppen One Direction, verkligen inte. Men denna låt var något för han, något helt annat än alla pop influerande kärlekstexter han skrivit med bandet sedan 2011.

Det var under 2013 hade han småbörjat på en låt. En låt som blev verklig och realistisk, som beskrev varenda ord av det han kände. Det var plötsligt inte om att få ihop en skiva bara för att, utan det var något riktigt med låten han skrev. För att undvika rykten om splittring inom bandet hade Harry sålt låten till Sonys Music nya storsatsning inom musiken, en brittisk sångerska som slagit över hela världen med låten. Den hade spelats på varenda radiostation, toppat listor och fått utmärkelser hit och dit. Själv kunde han inte förstå vad han lyckats åstadkomma. Det var inte fören nu Harry faktiskt förstod allt.

Men så stod han här i entrén till bakdörren endast några minuter innan han skulle få reda på om priset var hans eller ej. Nervös vad underskattning av vad han just nu kände. Vad säger han om han vinner eller vad säger om han inte vinner? Frågorna fortsatte snurra runt i hans förvirrade huvud medan han otåligt inväntade Michelle. 

Samtidigt

Några hundra meter bort sitter Michelle Gallagher i baksätet på en taxi. I ena handen håller hon en sminkspegel i miniatyr som hon försöker vinkla åt höger öga. Samtidigt som hon gör allt vad hon kan för att få mascaran att lägga sig på ögonfransarna utan att få något att hamna utanför. De klumpar och smular sig och desperat försöker hon smeta på mer täckstift för att dölja den groteska sminkningen. Concealerns ljusa färg i kombination med mascaran svarta lämnade efter gråa märken runt ögat. Frustrerat stönar hon och gör ännu ett försök till att jämna ut det hela. Mobilen som ligger slängd i sättet bredvid henne plingar till lite för ofta och hon vågar inte kolla. Hon vet att det varenda inkommande samtal var ifrån Harry, som antagligen inte var på bra humör för stunden. Jävla helvete var det enda orden som ekade i hennes stressade huvud.

Michelle visste att hon var sen och att Harry antagligen just nu ville döda henne mer än något annat. Hon hade så mycket dåligt samvete att hon låtit något annat ta över hans stora dag. Det var inte meningen och hon hade lovat sig själv att gottgöra honom med massor av champagne senare.

Michelle suckar och granskar sig en sista sekund i spegeln, håret ser inte ut i närheten till något bra och sminket vill hon inte ens prata om. De blonda långa håret hade tidigare varit lockat men på grund av andra händelser så bestod lockarna inte. Istället var det rufsigt och såg ovårdat ut. Hon slänger i fickspegeln i väskan och stänger den. Sedan lutar hon sig tillbaka och andas in en sista gång innan taxin svänger in på parkeringen.

_

 Michelle skjuter upp bakdörren in och börjar direkt ursäkta sig.

 ”I'm so sorry, i totally lost time and i tried to get here as soon as i could"

Håret fladdrar i vinden, ögonen tigger om förlåtelse samtidigt som ett oskyldigt leende leker på läpparna. Hon rättar till kjolen som lyckats bli lite för kort och hör hur dörren bakom henne stängs då hon kliver in i rummet. Det är nästan tomt där dem befinner sig och de enda människorna som syns till är fokuserade på jobb. En röd matta ligger utslängd runt entrén och bakom de breda dubbeldörrarna hörs applåder.

Ett leende pressas fram på hans läppar och vid deras första ögonkast så omfamnar han henne. Han kunde vara arg sen, inte nu, för nu var allt okej. Allt som spelade roll vart att hon var här. Hans ansikte borras in i de blonda håret samtidigt som Harry andas in hennes doft. En svag doft av vanilj som han känner tydligt igen ifrån hennes lägenhet.

Michelle känns trygg, stabil och så jordnära i jämförelse emot allt annat i hans liv. Han kunde aldrig säga riktigt varför dessa tre ord kom upp i hans huvud men ändå så fanns dem alltid där. Harrys ögon glittrar nästan och det är som så fort han ser en skymt av henne så förändras allt. Leendet spricker upp, ögonen mjuknar och han ser så harmlös och ödmjuk ut. Hjärtat ökar tempot och ibland ser det ut som om han kämpar med att få fram orden. Det är svårt att förstå att samma det är samma kille som hade ofta nya tjejer i sin säng och flirtade vilt. Michelle hade ofta utryckt sig angående hur hans ödmjuka personlighet inte gick ihop med antalet hemsläpp. Inte för att det var fel att han tyckte om att ha sex, snarare att hon förväntade sig att han var förhållande typen. Något Harry gärna klargjorde att han inte var.

Omfamningen är vänlig och Harrys händer dras graciöst över Michelles rygg. Han andas ut och känner hur varenda muskel i kroppen slappnar av, hur huvudet börjar fungera som normalt och han kan börja fokusera igen. "It's fine" Mumlar Harry till sist till svar och Michelle ler tillbaka emot han. "I promise to make it up to you, with a lot of champange" Ler hon och han himlar med ögonen emot henne. ”Sounds good” Harry ser plötsligt inte lika spänd ut, utan mer avslappnad och lättsam. Men så fort hans blick dras emot ingången så ser hon hur de nervösa kommer krypandes tillbaka. Det var ovant för henne att efter två år se honom i situationer där han kände sig pressad eller nervös. Michelle ler emot han och placerar sin hand på hans axel så han reagerar. ”It will be fine” Säger hon försiktigt fast hon egentligen står utan vetenskapen om vad man säger i dessa lägen. Harry nickar bara emot henne.

"Come on, we don't want to miss your big moment" Flinar Michelle börjar gå bort emot ingången. 

Ett tråkigt mellan kaptiel för att bygga upp historien och jag ber om ursäkt över hur dåligt det är. Även kanske lite oväntat med att vi hoppar framåt 2år, det kommer genomarbetade förklaringar till det under novellens gång. Denna kommer delvis innehålla flashbacks mellan Harry och Michelle så man får lära känna deras relation till varandra, hur dem egentligen blir vänner och vad som händer mellan dem under deras 2år som vänner. I nästa kapitel kommer även de andra killarna in och saker kanske börjar hända. Nu blev det en väldigt lång text här men tänkte även kort säga att one shoten jag tidigare förra veckan skrev kanske blir en kort mini one short serie, i exempelvis 3 delar. Har fått lite små ideèr så ska försöka genomföra dem också. Kram