fragilelove.blogg.se

Michelle sitter i soffan med en stor skål flingor i handen. Hon är trött och alldeles sliten efter den minimala sömnen hon lyckas få. Huvudet dunkar och ögonen är dimmiga efter alla tårar som har forsat ner. Tvn framför henne står på lågvolym och själv har inte hon haft intresse till att se vad som sänds.

Liam är fortfarande sovande i rummet bredvid och har varit det enda sedan de kom hem igår. Han hade gjort ett tappert försök till att få ur henne något. Men hon hade utestängt honom helt och endast sagt att hon inte ville diskutera saken. Efter flera proteser hade han vikit sig emot henne och nöjt sig med att torka tårarna som vällde ner. 

Ännu en gång slevar hon i sig nästa sked av choklad flingor. Liam hatar dem och klagar alltid på hennes dåliga smak för livsmedel. Men om det finns någon tröstmat i världen som slog ut allt, då var det minsam chokladflingor med kall mjölk. 

Dystert inser hon att skålan är tom och reser sig upp för att hälla på mer. Fötterna nuddar golvet och kalla rysningar stryker genom hela kroppen. Englands sätt att bygga hus var ingen höjdare och ledde till att man frös större delen av tiden. 

Michelle trippar fram till köket och höjer flingpaktet som står framme, snabb häller hon i flingorna. Hon granskar hur den fylls och häller sedan i mjölk tills flingorna flyter. "Love, what are you doing up?" Liam står i köket i endast boxers och kollar på henne förvånat. Hans kortklippta hår är ruffsigt och ögonen tyder på att han är nyvaken. "Ehm, i couldn't sleep" Mumlar Michelle till svars och bär med sig skålen till soffan. "Chocolate cereal?" Skrattar Liam åt henne och hon ser i ögonvrån hur han höjer paketet ifrån bänken för att granska det. Michelle himlar bara med ögonen åt honom och tar ännu en sked.

Liam skratt tystnar och han går bort till soffan. De mörka ögonen kollar på henne fyllda med omsorg och vänlighet, något Liam hade en stor tendes att utstråla. "Babe, come here" Viskar han och sätter sig ned i soffan bredvid henne. Michelle lutar sitt huvud emot hans axel medan Liam smeker henne över håret. Liam flätar in sina fingrar i det trassliga håret samtidigt som han kysser henne över pannan. Han vet inte vad han ska göra eller säga för den delen. Men det var hjärtekrossande att se Michelle så pass sorgsen. 

"He will get over it, i promise" Viskar Liam men Michelle skakar bara på huvudet. Hon känner hur tårarna stiger men kryper bara närmare Liam för att söka tröst. "Harry isn't the kind of guy that is rancorous" Mumlar Liam men hur mycket hon än vill tro det så kan hon inte. För av någon anledningen känns det som om han aldrig skulle komma över detta, för efter gårdagen var det som om han aldrig skulle kunna kolla på henne på samma sätt. Hela deras vänskap var förändrad. 

Michelle känner hur en ensam hår faller längs kinden och hon gör allt motstånd i världen för att hindra fler ifrån att falla. "Hey, don't cry" Säger Liam när han ser hur hon är påväg på att brista igen, han lyfter skålen ur hennes händer och placerar den på bordet. Liam drar sin tumme under hennes ögon för att smeka bort de små tårarna. "You're not supposed to pick up the pieces all the time, it's my job to fix me" Snyftar hon med dåligt samvete över att alltid vara den känsliga i deras förhållande. Michelle gör ett försök till att resa sig upp ifrån soffan men Liam hindrar henne. 

 Hon sjunker ihop emot hans bröstkorg samtidigt som han fattar tag om hennes hand. "I'm your boyfriend, it's my job to fix you. I'll always pick up the pieces for you, always" Mumlar Liam emot hennes hår. Dem sitter sådär ett bra tag och ingen säger något. 

 2012

Michelle drar igen dörren in till sin lägenhet. Lamporna som är släckta hindrar ljus ifrån att fylla rummet och hon ser inte vart hon går. Jackan hänger hon upp på en galge och kickar sedan av sig skorna som faller på golvet med en lätt duns. Sedan smyger hon sig med graciösa steg genom den smala hallen för att inte väcka hennes rumskompisar.

 "Please tell me he was good looking" Ett skrik av ren räddsla lämnar Michelles mun och hon hoppar till av den oväntade rösten. Hon hade inte varit beredd på att någon skulle vara vaken. I soffan sitter hennes två rumskompisar på varsin kant och granskar Michelle. "You scared me" Pustar hon ut och gnuggar sig i ögonen, helt utan omtanke att mascaran lämnar svarta märken runt om ögonen. Michelle gäspar och går bort emot köket, hon hade inte ätit på för många timmar och behövde få sig något innan jobbet.

 "How did you get home?" Frågar Ivory och hon hör i bakgrunden hur tvn sätts på. "I got a ride from a guy" Mumlar Michelle till svars samtidigt som hon väntar på en följdfråga. Hennes rumskompisar hade en vana om att ställa frågor angående nästan alla killar hon ens hälsade på. Michelles brist på ett dejtingliv hade fått dem bara mer intresserade till att få ihop henne med någon. Så minsta intresse hon visade blev till en enorm grej där alla detaljer var viktiga.

 "What guy?" Ropar Celine och hon himlar bara med ögonen emot dem. "Just some guy that was going the same way" Mumlar Michelle och snörper på munnen. Köket framför henne är en röra. Diskhon syns knappt pågrund av all disk. Hon suckar men när hon ser pizza kartongen på köksbänken pustar hon ut. "We bought pizza for you that you could have for lunch after you finished work" Ivory hade nu även kommit ut till köket och hon gick förbi för att sträcka sig efter ett glas.

Michelle tar en tallrik och lägger upp en del av pizzan på tallriken för att skjuta in den i mikron. "Or for breakfast" Mumlar Ivory och Michelle kollar upp emot henne. "What?" Omedvetenhet om konversationen som pågått. Ivory skrattar och himlar med ögonen emot henne. "Tell me, who is he? Please tell me he is the blonde guy with the blue shirt, the one you talked eariler to. He's such a babe, definitely a 10" Hon höjer på ögonbrynen och ler snett. Michelle stönar åt henne och granskar istället mikrovågsungen där hennes tallrik snurrar varv efter varv. Ett pip avslöjar att maten var nu färdig värmd och Michelle tar ut tallriken.

 "No it wasn't the blonde irish" Skrattar Michelle och slår sig ner i soffan med tallriken i knät. "Did we meet him at the party?" Frågar Celine ivrigt och Ivory instämmer lika nyfiket. "He was there but i don't know if you met him. He had brown hair, curly hair" Hon pausar för att försöka komma på något mer utstickande kännetecken för att beskriva killen. "Also blue shirt" Svarar hon till sist. "Doesn't seem like anyone i reconise" Mumlar dem besviket i kör och hon ler bara åt dem. 

_

2012, tre veckor senare

Michelle sjunger med, högt. Hörlurarna är djupt intryckta i öronen för att undvika omgivningens ljud. Hon slänger med håret och försöker intala sig själv att hon också kan ta de höga tonerna i poplåten. Knappast. En knackning på axeln får henne att reagera och verkligheten återvänder. Hon tar ut ena hörluren och möts av Ivory som står framför henne.

De bruna håret med röda toner är plattat och ligger alldeles perfekt längs ner hennes axlar. Ögonen är omringade av en omsorgsfull kombination av ögonskuggor som framhäver de bruna ögonen. "Aren't you supposed to get ready?" Frågar Ivory och blickar ner på Michelles uppsatta hår, pyjamas byxor och en urtvättad t-shirt ifrån någon gammal fotbolls cup. Michelle rynkar pannan i en frågande gest och försöker komma på varför hon skulle göra sig iordning, det var ju söndag kväll, dem skulle inte ut.

"Please don't tell me you forgot" Stönar hon då hon ser de förvirrade ögonen som försöker förstå vad hon menar. "Whose birthday are we celebrating?" Får hon fram itanken om att hon glömt bort någons födelsedag. Ivory suckar bara åt henne.

"The pressparty at my internship" Säger hon och Michelle lyser upp i samma sekund som orden lämnar hennes mun. Samtidigt inombords skriker varenda svärord åt henne som fått henne att glömma detta. Helvete.

"Oh, fuck, give me 10 minutes" Michelle rusar upp ur soffan för att göra sig färdig. Ivory sjunker bara ner i soffan, alltid lika förvånad över att Michelle aldrig lyckades komma ihåg något.

De framtida minuterna består av en stressad Michelle som försöker reda ut de trassliga håret, sminka sig relativt fint och även leta reda på kläder som inte används inom de senaste dagarna. Medan Michelle slänger omkring sig toppar för att kunna matcha med sin kjol stod Ivory i dörröppningen. Hon skrattar åt det frustrerade ansiktsuttrycket som speglar Michelles intensiva humör.

Michelle visste inte ens vad hon skulle följa med på om hon skulle vara fullt ärligt. För en månad sedan hade Ivory varit en av de fåtal personer årligen att få ett sexmånaders praktik på ett stort företag inom musik industrin. Detta hade varit hennes första vecka som hade gått extremt lyckat, vilket ledde till att hon skulle medverka på en pressfest. Vad för pressfest hade Michelle ingen aning om men ändå skulle hon med enligt Ivory,

"Why not the blue one?" Frågar Ivory ledsamt när den blåa toppen faller till golvet i 'icke ha på mig högen'. En hög av kläder hade bildats nedanför sängen och Michelle snörper på munnen. "I wore it yesterday" Suckade hon lyfte till sist upp en röd topp med urrivning i ryggen. Snabbt trädde hon på sig den över huvudet för att ge den en chans. "Screw this, i'll take this one" Mumlade Michelle och nöjde sig till sist med en djup suck.

_ 

Stämningen i den enorma lokalen är lugn och nästan stillsam. Fast ett stort antal människor är närvarande så är ljudvolymen låg. Det är en sådan 'fest' som mer liknar en middag med reserverade platser och kyligt småprat. Medan Ivory pratar på för fullt med människor runt om stod Michelle mest bredvid och nickade. Detta var Ivorys specialämne och hon kunde varenda liten detalj om intäkter globalt, artister, kontrakt - med andra ord allt som man behövde veta inom branschen. Michelle var dock mer insatt på att dricka så mycket gratis champagne för att kunna tillfredsställa sig under dessa timmar. 

Michelle står nu ännu en gång bredvid Ivory som var mer social än någonsin. Tillsammans med två äldre män diskuterade de intäkter av något slag. Själv står Michelle och nickar med allt, något som inte ledde någonstans. Utan att kunna tilläga något i ämnet ursäktades hon sig.

Michelle kollar sig omkring om vart hon skulle ta sig. Hon blickar ut över rummet som var fullt av folk. Med försiktiga steg klämmer hon sig förbi ett par bredvid för att kunna gå emot utgången. I närheten av dörren ut finns det troligtvis få människor och en aning syre. 

Med blicken fäst i golvet för att undvika att trampa någon på fötterna kraschar hon ironiskt nog in i någon med en duns. Michelle fattar taget om vad hon ser som en överarm för att återfå balansen. Hennes puls har stigit hastigt och hon kollar upp för att se vad som hänt. Fan vad skämmigt är det enda som går igenom tankarna men när hon ser vem hon gått in i så sprider sig en rodnad över kinderna. Till en början kan Michelle inte sätta ord på vem som står framför henne. All koncentration går till att placera de lockiga håret, gröna ögonen och välbyggda kroppen i minnet, för fan vad hon känner igen killen framför henne. 

"Harry" Säger Michelle plötsligt oväntat över att kunna komma ihåg namnet. Hon måste nästan kolla två gånger för att försäkra sig om det verkligen var han. "Harry Styles" Andas hon ut medan Harry rynkar pannan emot henne, helt oförstående om vem hon är. Han ser inte förvånad ut över namnet, utan mer över att hon granskar honom så länge. Han pressar samman läpparna och hon inser då att han ingen aning om vem hon är. "We met a couple weeks ago, you drove me-" Hon hinner inte fortsätta något mer innan han säger hennes namn. "Michelle Gallagher" Hans mun formas till ett brett leende där varenda tandrad består av perfekt vita tänder.

"Do you work here?" Han kollar på henne underligt, antagligen för att han kom ihåg att sist de sågs hade hennes yrke innehöll att servera kaffe i pappersmuggar. Man behövde heller inte spendera lång tid för att inse att det här var hög presterande jobb. Med finklädsel, dyr dryck och beläget i en maffig lokal så var det ett tydligt faktum.

 "Not really, my roomate is an intern so i'm here with her” Svarar Michelle.

"That explains everything" Mumlar Harry men hejdar sig snabbt när han inser hur spydigt han svar lät. "I mean- i" Han försöker rädda sig men Michelle skrattar bara åt honom.

"It's alright, i don't even know what this press party is for?” Hon hejdar sig snabbt och inser då att han måste faktiskt jobba här, varför skulle annars någon befinna sig här. ”Do you work here?" Frågar hon och kollar sig runt.

Harry är precis påväg med att svara henne när en man i trettioårsåldern knackar honom på axeln. "May i borrow you for a second?" Mumlar han med ett ursäktande leende emot Michelles håll. "Yes, of course. Excuse me" Säger Harry med ett litet leende för att sedan presentera sig inför en mindre grupp människor. 

 Michelle står någon meter för långt bort för att kunna uppfatta varenda ord inom samtalet. "Harry Styles has togheter with One Direction made a huge sucesss around the world, he is the star of the year" Mannen ler stolt när han klappar Harry på axeln som ser mer stel än stolt ut. Leendet är svagt men han tackar artigt för de fina orden om hans framgång. Michelle åandrasidan förstår inte vad som föregår och har fortsatt blicken placerad vid honom. Framgångar? I vadå? Musik? Skulle kanske förklara varför han befann sig vid vad som var ett skivbolags fest. Hon är förvirrad men samtidigt känns det som en förklaring.

 Den lyxiga bilen, kläderna, leendet som charmade och attityden. Allt blev plötsligt väldigt tydligt. 

Michelle klunkar i sig det sista av champagnen innan hon ställer ifrån sig glaset. Harry kommer gående emot henne med händer djupt nedborrade i fickorna på jeansen. ”Please tell me you didn't hear that” Stönar han och drar fingerna genom den lockiga kalufsen. "The star of the year?" Flinar Michelle retsamt och han himlar mest med ögonen emot henne. "It's not like that, we just had a good year" Säger han till sitt försvar och Michelle rynkar pannan. "We?" Ifrågasätter hon hans sätt att säga vi istället för jag. "I'm in a band" Han sväljer hårt och väntar på en reaktion ifrån Michelle som fortfarande försöker smälta den oväntade situationen.

 "Anything i heard of?" Frågar Michelle.

Harry tvekar för någon sekund innan han svarar kort. "One Direction

Hon försöker få upp en bild eller något slags minne av namnet. Det är bekant men samtidigt inte.

"What's your biggest hit?" Frågar hon i ett försök till att få en uppfattning, om de nu haft så stora framgångar måste hon veta något om dem.

Han sväljer hårt och ser nästan lite skamsen ut. Det är nästan som Harry tvekar innan han tillsist ger sig för att svara på hennes fråga. "What makes you beautiful" Mumlar han fram samtidigt som han undviker ögonkontakt.

"I know that one, is that really your song?" Säger hon förvånat över att få reda på att killen framför henne var med i ett pojkband. En bild av unga killar med perfekt stylat hår, popmusik och skrikande tonårs tjejer dyker upp i Michelles nätthinna. Samtidigt försöker hon få in Harry i den rollen, något som känns omöjligt men samtidigt så sannolikt. 

"So you're in a boyband? This is totally unexpected" Skrattar hon och försöker fortfarande smälta det hela. Tusentals frågor snurrar runt i hennes huvud men hon väljer att behålla de för sig själv. 

"So now that you know everything about me, i would like to know a little more about you" Säger Harry tydligt och det märks att detta samtalsämne var inte hans favorit. Michelle kollar ner på sin klocka på armen för att se att den visade halv elva, en sen kväll för att jobba dagen efter. "I would love to tell you all about me, but unfourtunely i need to get home" Svarar hon och gör sig redo för att säga hejdå. Harry hejdar henne snabbt. "I'll take you home" Svaret är kort och övertygande. Michelle skakar på huvudet. "It's fine, i can walk home, it doesn't take more than fifteen minutes" 

"Then i will walk you home" Denna gång är det ingen fråga utan endast Harry ler brett emot henne. Michelle ler tillbaka och nickar till svars. "Okay, great" Säger hon och börjar gå emot utången med Harry vid hennes sida. 

_

"Favorite tvshow?"

De går bredvid varandra på en smal gata i norra London. Det är vår och det märks av då det fortfarande är ljust ute. Det är tomt gatan ut och inga bilar eller bussar syns till, ren tystnad förutom deras småpratande. 

Michelle pressar samman läpparna och försöker fundera ut ett svar. "Definitely Prison Break, or at least the first season" Svarar hon till sist och Harry lyser upp. "Really? I was about to start watching it a week ago" Säger han förvånat. "It's so good, you'll love it" Ler hon. 

"Okay my turn to ask you something" Skrattar hon efter att Harry ställt fråga efter fråga sedan de lämnade festen.  Han var ivrig med att få reda på det ena och andra. Allt ifrån varför hon hade ett ärr på överarmen till vart hon gick i skolan. 

"Fair enough" Ler han och drar upp blixtlåset på sin jacka. 

"Where are you from? Because your accent doesn't sound like London at all" 

"A small town called Homeschapel, you probaly haven't heard of it. It's in Cheshire" 

"Oh, that explains the posh accent" 

Han himlar bara på ögonen åt henne medan hon flinar retsamt. 

"You aren't from London either right?"

"You're right. I'm from Manschester. I moved here when i turned thirteen so i see London as my home just as much" 

"If you could live anywhere in the world, where would you live?" Frågar Harry snabbt innan Michelle hinner ställa en till fråga. Hon snörper på munnen och mumlar flertal mm för sig själv innan hon bestämmer sig.

"Sydney or Copenhagen maybe, you?"

"Stockholm, L.A or" Han pausar för en kort sekund innan han avslutar. "Dublin" Harry hade sett en så stor del av världen än han någonsin kunnat ana. Men av någon anledning hade intrycken av dessa tre städer funnit en annorlunda plats för honom. Detta var någonstans han skulle kunna tänka sig ett liv, inte bara att resa till. 

"I have always wanted to go to Los Angels" Utbrister Michelle drömmande över tanken av en storstad där solen faktiskt lyser.

”It's so nice, it really is” Ler Harry och siktar ned blicken i trottoaren. Han granskar deras fötter som går i perfekt takt. Michelle staplar fram på klackarna som klickar i marken när hon tar sig fram. 

 "Can i say something?" Frågar Harry plötsligt och Michelle saktar ned. Hon kollar frågande emot hans håll. "Yes, of course, go ahead" Säger hon förvånat till svars. "I just want to apologize for what i said the first night we met and that you got to meet me after you know. I wouldn't like anybody to meet my in a situation like that" Han sväljer hårt. "If we just could forget that i would be very happy" Fortsätter Harry. Michelle brister ut i ett litet skratt och nickar till svar. Hon hade ett svagt minne av vad som uppstått den kvällen men inget hon lagt mycket tanke till nu i efterhand. "Already forgotten" Säger hon snabbt. Han pustar ut och Michelle fortsätter flina åt honom. "Thank god, i could'nt even look at you for a while without re-playing that scene all over again"

"If it makes it better, i don't remember much, especially not what you said i just remember opening that door-"

”And you saw something that you shouldn't have seen” Avbryter Harry snabbt och instämmer i hennes ljusa klingade skratt. 

De iner nu att det var i kvarteret där de strax skulle skiljas åt. Längre ned på gatan om man rundar hörnet står man framför Michelle port. Hon saktar ner där gatorna korsas och gör en gest med händerna som visar att hon skulle svänga här efter. "This is my house" Ler hon och pekar mot ett höghus som sträcker sig över ett mindre framför. "Thank you for following me home, it was really sweet of you" Tackar Michelle.

"No problem, so i guess this is the goodbye" Mumlar Harry till svars, ett litet halvdant leende rycker i mungiporna. Hans tankar är oense om han ska ta chansen. Fråga något, som hennes nummer. Vad som helst som visar ett intresse och menar till att detta är inte sista gången. För om han skulle vara ärlig emot sig själv hade det varit en lång tid sedan någon fått honom att känna sig så levande. Michelle hade på en sådan kort tid tagit fram de bästa inom Harry, ett normalt sunt beteende som gjorde honom lycklig. 

"Bye Harry" Säger Michelle till svars och höjer handen för att vinka. Hon ska precis vända på klacken när han hejdar sig med att öppna munnen.

"Would you like to do this again?" Harry drar fram varenda litet självförtroende som finns inom honom när ham ställer frågan. Han är rädd för reaktionen han kommer få och pulsen stiger hastigt. Med en fokuserad blick granskar han varenda tecken hon ger ifrån sig. Men innan hon ens hinner reagera på hans rättar han sig. 

"As friends, you know, only friends" Lägger han snabbt till alldeles för rädd för att hon ska tacka nej. Bättre vänner än inget va? Hon kände antagligen ingen attraktion romantiskt till honom. Det hade han i tanken efter deras första möte. Hon hade alltid varit i en helt annan liga, en liga han inte tillhörde. Michelle var den typen som strävade efter något mer, inte det han var. 

Michelle ser avslappnad ut och hela hon utstrålar samma skönhet och glädje.  "Of course, that sounds really nice" Michelle spricker upp i ett leende och han känner hur han kan nu slappna av. Han skulle få se henne igen var de enda som uppstod i hans tankar varenda minut efter hon gått vidare. 

_

 Harry rör om whiskyn i glaset och tar ännu ett sipp. Det är stark och bränns enda ner i halsen. Han drar handflatan över pannan och låter blicken möta Louis. 

"You can't be for real, you just met her" Säger Louis med ett flin. "You meet girls all the time" Flickar han även snabbt till som ett argument. Louis är van med att Harry släpar hem tjejer, dejtade och ingick i kortare förhållande. Något inte bara han, utan även resten av killarna älskar att göra narr av. Så när Harry väl kommer och säger att han hittat någon var det ingen som förväntade sig att det skulle hålla. Speciellt när man bodde i samma lägenhet som honom fick man utstå en hel del stela möten med hans tjejer dagen efter. 

"She is everything the other girls aren't" Säger Harry till försvars men som svar få han bara himlande ögon.

"Then why did you say you going to hang out just as friends?" Stönar Louis över att han alltid skulle komplicera saker. "I just told you, it looked like she didn't want anything more" 

"Then shut up and get over her if you can't change it" 

"There is probaly some hot model out tonight that would love to fuck you" Skrattar Louis men Harry fnyser bara åt hans kommentar. Han dricker upp det sista av whiskyn och sätter ner armarbågen i köksbordet.

"I don't want some model, i want her" Stönar Harry. "Then get her" Säger Louis irriterat över att hans vän som aldrig någonsin tjatat om äkta kärlek sitter nu efter en kväll alldeles förälskad. "You have your chance right know because one day you're going to see her holding hands with someone who took your chance" Harry svarar inte utan häller bara upp ännu mer whiskey, omedveten om vad han skulle göra här näst. 

"Just get over her, you'll meet someone new" Ropar Louis ifrån sitt sovrum. Harry svarar inte utan pressar endast ihop läpparna till ett rakt sträck. "Goodnight mate" Är det sista han hör ifrån Louis innan hans dörr stängs igen. Harry svarar inte utan stirrar tomt på displayen till mobilen framför honom. Hjärta eller hjärna var frågan. 

Ikväll gick han inte på hjärta och för att få alla känslor som uppstod inom honom skickade han iväg ett sms till första tjej som kunde tänka sig spendra natten med han. Han orkade inte tänka mer på henne, på någon han inte skulle få islutändan.

Om Harry skulle veta att han skulle stå med ett brustet hjärta mer förälskad än någonsin två år senare, då skulle han antaligen tagit chansen. För den kvällen bestämde sig han för att endast få Michelle att kolla på honom som en vän. 

Hej på er! Tänkte fatta mig kort och säga att ni får så gärna kommentera, blir så himla glad. Så släng jätte  gärna slänga in någon slags respons :) kram